En vanlig övning bland förespråkarna av funktionell träning är utfall med rotation av bålen. Låt oss göra en liten analys av övningen, bedöm själv sedan hur funktionell den är.

Ryggraden består av 4 delar (5 om man räknar med svanskotan). Se bild:

    
Bålrotationen sker mellan bröstryggen och ländryggen. Graden av rotation av enbart bålen är väldigt begränsad, det är därför som vi oftast även vrider på höfterna för att kunna vrida på oss.

Om vi återgår till utfallsgång med bålrotation.

När vi går ner i ett utfallsläge låser vi höfterna, så att vi enbart vrider ryggraden. Detta går ju helt emot den normala rotationen som sker i vardagen då höfterna hjälper till med vridningen, det gör den dels för att du ska nå runt, men även för att lätta på belastningen på ryggradens vridpunkt.

En av dem vanligare orsakerna hos arbetsförslitningar beror på bålroteringar. Har själv arbetat på lager i flera år och sett hur vanligt detta problem är. Sedan går dem på gymmet och får lära sig utfallsgång med bålrotationer av en käck PT.

Är det något man försöker minska på arbetsplatser så är det dessa rotationer.

Så....hur funktionell är utfallsgång med bålrotation?

Har tänkt en hel del på funktionell träning på sistone . När man söker på nätet så finner man jättefina beskrivningar på funktionell träning, men när man sedan ser deras övningar så syns väldigt lite av deras egen förklaring på funktionell träning.

Bakgrunden till funktionell träning:

Benämningen funktionell träning är inget nytt. När jag började med styrketräning var det ett uttryck för att beskriva vikten av övningar som efterliknade rörelser och belastningar vi utsätts för dagligen. Det handlade egentligen om kroppens grundrörelser som t.ex marklyft, knäböj, utfall, millitärpress m.m.  Detta är rörelser vi alla gör dagligen.

För ett antal år sedan började det dyka upp nya koncept för funktionell träning. Nu skulle man använda bollar och balansplattor för de var mer funktionella. Att använda tunga vikter var inte längre funktionellt.

Detta sätt att tänka kom ifrån sjukgymnaster i Australien. Dem märkte att många patienter blev bättre av övningar som efterliknade vardagens belastningar.  Detta har sedan tagits över av tränare som vidareutvecklat konceptet.

Varför funktionell träning?

Varför har detta blivit så populärt? Största orsaken tror jag beror på ordets betydelse. Funktionell träning låter ju väldigt attraktivt. Vem vill inte att vardagen ska bli lite lättare. ”Jag är inte ute efter stora muskler, vill bara bli mer funktionell” är en vanlig kommentar bland kunder på gymmet. Det är ett lättsålt koncept som kan användas till att förklara allt möjligt. Kunden: ”Varför tränar vi så här?” tränaren: ”För att rörelsen är mer funktionell.” På vilket sätt den är funktionell är det få som frågar.

Om vi ska prata om funktionell träning måste man även diskutera syftet. Vad är syftet med övningen? Varför blir en övning mer funktionell om du sitter på en boll, än om du sitter på en bänk?