Har tänkt en hel del på funktionell träning på sistone . När man söker på nätet så finner man jättefina beskrivningar på funktionell träning, men när man sedan ser deras övningar så syns väldigt lite av deras egen förklaring på funktionell träning.

Bakgrunden till funktionell träning:

Benämningen funktionell träning är inget nytt. När jag började med styrketräning var det ett uttryck för att beskriva vikten av övningar som efterliknade rörelser och belastningar vi utsätts för dagligen. Det handlade egentligen om kroppens grundrörelser som t.ex marklyft, knäböj, utfall, millitärpress m.m.  Detta är rörelser vi alla gör dagligen.

För ett antal år sedan började det dyka upp nya koncept för funktionell träning. Nu skulle man använda bollar och balansplattor för de var mer funktionella. Att använda tunga vikter var inte längre funktionellt.

Detta sätt att tänka kom ifrån sjukgymnaster i Australien. Dem märkte att många patienter blev bättre av övningar som efterliknade vardagens belastningar.  Detta har sedan tagits över av tränare som vidareutvecklat konceptet.

Varför funktionell träning?

Varför har detta blivit så populärt? Största orsaken tror jag beror på ordets betydelse. Funktionell träning låter ju väldigt attraktivt. Vem vill inte att vardagen ska bli lite lättare. ”Jag är inte ute efter stora muskler, vill bara bli mer funktionell” är en vanlig kommentar bland kunder på gymmet. Det är ett lättsålt koncept som kan användas till att förklara allt möjligt. Kunden: ”Varför tränar vi så här?” tränaren: ”För att rörelsen är mer funktionell.” På vilket sätt den är funktionell är det få som frågar.

Om vi ska prata om funktionell träning måste man även diskutera syftet. Vad är syftet med övningen? Varför blir en övning mer funktionell om du sitter på en boll, än om du sitter på en bänk?