Jag har under min uppväxt hållit på med en mängd olika idrotter. Mest tid spenderade jag inom Landhockeyn.

Som tränare tänker jag ofta bakåt på mina egna tränare man haft genom åren. Något som slagit mig är hur mycket löpträning vi gjort. Många mil har det blivit under åren.

Helt i onödan vill jag hävda.

Landhockey är en lagsport som spelas utomhus med 11 man per lag på fotbollsplan.

Positionerna kan liknas vid fotboll, så jag väljer att skriva om just fotboll, eftersom den är lättare att referera till.

När jag pratat med fotbollspelare har jag fått bilden att dem kör väldigt mycket löpträning.

Helt i onödan....?

Nej, kanske inte helt i onöden. Men ändå aldeles för mycket.

I fotbollen har alla spelare sina positioner, sina ytor att täcka upp. Det innebär att spelarna är som vakthundar på sina ytor. Så fort motståndaren kommer in på din yta så sätter du fart och sprintar. Sprintar, inte joggar. Spelet bygger främst på sprintar, du kan aldrig jogga ifrån en motståndare.

Men hur mycket sprintträning körs där ute? Lägger ni ner lika mycket kraft och tid på att träna upp sprintförmågan?

Sprinttekniken skiljer sig en hel del från vanlig löpning. Den ställer helt andra krav på kroppen, joggningen kan aldrig ersätta den.

Sprint handlar om kraft, spänst, acceleration och bibehållande av maxfart.

Joggning handlar om att vara sparsam med kraften i sin löpning. Det innebär en helt annan biomekanik i kroppen.

Att kunna ta 3-4 explosiva steg förbi en motsåndare kan handla om över 1 m i avstånd som du vinner på honom/henne. I en sport som Innebandy kan det vara helt avgöranade.

Skippa några löppass och lägg in intervallträning i stället. Tänk mer på vilka krav spelet ställer och mindre på traditioner som löpträning.